Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar Levertin - Ur Magistrarne i Österås
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur MAGISTRARNE I ÖSTERÅS.
i.
Det var i österås en marsmiddag år 1596. Dagen förut
hade det varit tö, och dagsmejan hade smält snön. Den
käl-frusna marken lyste ödsligt i ljuset under en järngrå himmel.
En snål nordan piskade genom de folktomma gatorna i den
fattigdomens ort med skyggt hopkrupna trähus som Österås
blifvit efter alla vådeldarna och omhvälfningarna vid seklets
början. En enda pålbrygga vid Mälaren var kvar af den
gamla hamnen med sitt hansekontor och sina skepp ända
från Spanien. Raserade voro alla praktbyggnader och
gillehus, munkklostren och örtagårdarna, i hvilka bergamotter och
bonchretienner trifvits. Ensamt S:t Eskils domkyrka
behärskade ännu staden från domkyrkoberget, orubbad och stor
med sina mäktiga torn och sträfvor, och hela platsen där
uppe, omgärdad af tegelmuren med de tre hvälfda portarna,
S: t Lars’, S: t Pers och S: t Påwels, talade om en förgången
tid och dess välstånd. Eljes hade den forna gyllene
handels-och sjöstaden blifvit en karg handtverkarstad, där man var
belåten, när man fick frysa och svälta i fred.
Två unga flickor gingo tätt tryckta intill hvarandra
uppför den smala gränd, som ledde till den nu alldeles oprydda,
blott i smyg besökta S: t Eskils källa.
”Märta,” sade den äldsta af dem, en lång skrattlysten,
brun tös i hufva af räfskinn, ”tänker du verkligen offra i
S: t Eskils källa? Vet du icke att det är förbjudet?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
