- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 21. Verner von Heidenstam ; Oscar Levertin /
249

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar Levertin - Ur Magistrarne i Österås

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

som vände åter på landsvägen och sjöfararen från däcket
omedvetet letade, när österås’ stad visade sig vid synranden.

Matias And, som kände att allt var förloradt och att
han nu snart skulle dö, fick för första gången sin värdighet
åter. Utan ett ord till svar vände han bort hufvudet och
gick ner mot staden. När han kom till S: t Lars’ port, hörde
han braket af stenbilden, som krossad föll från pelaren, och
han såg S: t Eskils biskopsstaf med de två höjda fingrarna
falla mot stentrappan, där de fromma djupt böjt hjässorna
under skyddshelgonets välsignelse.

III.

Det var natt med stora stjärnor öfver domkyrkotornen
och en blankslipad månskära i den blå västern, när
mjölkbudet från Björkhaga stannade utanför rektorshuset vid S: t
Lars’ port i Österås. I den iskalla luften ångade imman kring
länderna på den lilla feta biäsen, och andedräkten stod som
en tratt af rök ur mulen. Men hofvarna slogo gnistor i
isgatan och ögonen tindrade klara och utsöfda under
pannluggen. Mjölkgumman, en trollkäring med skinnlufva och
pepparbrun hy, skrefvade ner från sittbrädan, stampade med
lappskorna mot snön och lyfte en af de blanka bleckflaskorna
från kärran. Det var gryningens, morgonhvilans,
drömmens och dödsdvalans timme, men metallen, som omslöt
den spenfriska mjölken, skramlade och sjöng om den nya
dagen i den slummertysta gatan. Nu hördes steg i trappan,
och Ingrid, flickan däruppifrån, öppnade porten och stod där
nymornad i skenet från den lilla mässingslampan med
träbunken i sin hand.

”God morgon — mor Lena,” sade hon, ”en sådan
välsignad kyla.”

”Hin håle har det varmare,” svarade gumman kort.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/21/0254.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free