- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 21. Verner von Heidenstam ; Oscar Levertin /
250

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar Levertin - Ur Magistrarne i Österås

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”Det är svår tid för de fattiga,” fortfor flickan.

”Ja, eländet är stort nog här i världen, men det går an
att vi ä många om’et.”

Bondgumman hade tydligen icke bruk för den lilla
stadsråttans ömkan, men började vresigt fylla bunken. Hvit
skvalade mjölken och bubblade och som den purt unga flickan
stod där, rosig i kinderna efter örngottet och med lysande
tänder, strålade hon af tanklös belåtenhet under den blåhvita
snibben, som höll ihop hennes stora, röda hår. Det bleka
snöljuset skar mot hennes hy, som var bar i halsgropen öfver
det löst häktade lifstycket. Från gummans bleckflaska
svallade en ström af lif, och flickan log och gnolade mot den
vaknande söndagen, medan mjölken forsade ljum i träbunken
på hennes arm.

Så gick gumman och försvann i backen med sin kärra,
hvilkens bleckflaskor klingade hårdt och klart mellan de
tysta husen. Men flickan steg sakta uppför den skumma
trappan, i hvilkens utsprång och vinklar ännu spöken och
nattgastar kunde stå på lur. Försiktigt bar hon mjölkbunken
in i det halfmörka köket, där den stora grötgrytan med slef
kokade på elden, den randiga katten slickade tassarna på
spiselstenens i glödskenet rodnande rosor, och hennes eget
ansikte strålade i de blanka kittlarna.

Emellertid hade det kommit lif i hela gamla rektorshuset.
Förstummade lås och gångjärn började åter väsnas, och
ljusskenet stod gult ur dörrspringorna. Men kyrkklockornas
ringning till ottesång, som flöt direkt in i de gammaldags
kupiga rummen, dämpade uppvaknandets sorl med sin
sön-dagshelgd. I de två barnkamrarna klädde sig barnen
stillsammare än eljes, medan de sågo korfönstrens glasmålningar
midt emot börja glimma för gasblossen inne i kyrkan. Själfva
stenstommen försvann såsom en mörk massa i dunklet. Så
mycket högtidligare lyste apostlarna i rubinröda mantlar och
gyllene glorior, där de i bildfälten vandrade öfver zodiaken

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/21/0255.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free