- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 21. Verner von Heidenstam ; Oscar Levertin /
254

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar Levertin - Ur Magistrarne i Österås

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

samma lågan! Ljuskärnan nederst glödde och förbrändes,
flamman lyfte sig liksom till flykt, men fladdrade fängslad
allt mera ängsligt, darrande som ett rödt hjärta, utkastad i
mörkret, likt ett i rymden gjutet blodstänk från
mänsklighetens törnekrona.

”Ecce homo,” sade Frank. ”Du skälfver, ty du skall
ändock slockna i natten!”

Häftigt blåste han ut det halfbrunna ljuset och slog i
stället upp på vid gafvel de båda rutorna i sitt fönster för
att fånga glansen från stjärnorna i den djupblå
vinterhimmeln öfver kyrktornen. Den isklara gryningsluften
strömmade in. Frank drack den med välbehag som en vaknad
vandrare vederkvicker sig ur källan, och vinden från de
snötäckta furuskogarna gjorde åter hans tanke lätt och stark.
Med båda händerna fattade han i murpelarna utanför
fönsterposterna och böjde öfverkroppen ut mot mörkret. Medan
det första dagsstänket sken på hans panna, talade han sakta
för sig själf:

”Herre,” sade han, ”jag vill ut från längtans bon och
gömslen, i hvilka det bedes och hoppas i ovisshet med
ångest-fullt knäppta händer. Jag vill förbi vankelmodets vägar.
Jag vill högre än kyrkor, i hvilka det längtas med musik
och många röster. Jag vill upp på beständighetens berg och
dyrka i dess klarhet.

Herre, gif mig den helgade vreden, hvilken härdar och
renar viljan som elden stålet i ässjan och skär sönder feghet
och ljum håg som diamanten skär sönder glas, vreden,
hvilken jagar schackrarna ur templen och krossar
sten-taflorna med lagen af hat mot den onda viljan.

Herre, gif mig den stränghet, som icke vet af stort
eller smått, men smider alla de förflyktande stunderna
samman till ett svärd i gudomens tjänst. Och eftersom du
gjort mig till herde och vallare för barn, därför att
högmodet att härska öfver män och kyrkor kunnat bringa mig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/21/0259.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free