- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 21. Verner von Heidenstam ; Oscar Levertin /
257

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar Levertin - Ur Magistrarne i Österås

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”Eva, fryser du kanske?” sade Frank plötsligt och
böjde hufvudet ner mot hennes hvita ögonlock. ”Det är
en riktig söndagsmorgon.”

”Nej, jag vill icke frysa — det är ju din luft, mäster
Mårten Nordanväder,” sade hon med ett smeknamn, som
hon en gång gifvit honom. Och hon smög sig allt djupare
in mot hans bröst och hörde trots klockdånet den jämna,
säkra sången af hans hjärtslag.

Men på himmelen blefvo måne och stjärnor matta, som
klippta af tunt silfverpapper och klistrade på det blå, hvilket
nu förlorade nattdjupet och blef lätt och vattenklart, medan
morgonrodnadens röda medeltida korstecken steg öfver
söndagens lutherska österås.

IV.

”Serveradt,” sade den lilla buttra tjänsteflickan och
stack skyggt lintotten med mössan inom dörren till Ragnar
Gyllings af bokhyllor från golf till tak täckta arbetsrum.
Lektorn nickade förströdt, där han satt begrafven i ett kaos
af böcker af alla slag och storlekar med studerskenet under
arbetslampans gröna skärm öfver sitt gossansikte. De blå
ögonen drömde tankfyllda, men han reste snabbt sin
gängliga gestalt från skrifbordet för att gå och spisa kvällsvard.

Inne i salen stod redan fru Elin vid teköket. Ragnar
kunde aldrig, om också blott efter ett par arbetstimmars
skilsmässa, se henne igen utan att beröras såsom af klassisk musik
eller ett sydländskt landskaps linjer af hennes fulländadt
rena ansiktsprofil. Han kunde aldrig blicka in i dessa
dunkelbruna ögon under den svarta hårkronan utan att vänta det
stormande uppvaknandet af ett lyckans och lidelsens väsen,
hvilket lefde fängsladt djupt inom henne bak dragens frusna
regelbundenhet och allvarsbetrycket öfver hennes hvardags-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/21/0262.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free