Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar Levertin - Ur Magistrarne i Österås
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var för ögonblicket i Bysanz, som han höll till. Det
gällde samla spår af vikingarnas besök i Konstantinopel och
af väringarne. Men Bysanz själf, understaden,
ädelstens-spännet mellan öster- och västerland, mellan antiken och
medeltiden, tjusade honom. I ett par år hade han nu läst
i dess historia som i en enorm handskrift med halft oförståbar
text, men strålande af guld och purpurbilder, af
visionsfigurer med uppspärrade mördar- och helgonögon och
gestalter, som under guldskrudarna och pärlkedjorna tycktes
skapade af okroppslig helgelse och synd.
Också denna afton flöt det intellektuella ruset, det
starkaste af alla, med sin lätta eld genom hela hans varelse.
Han blef het i kinderna och hjärnan kombinerade och byggde
feberaktigt. I otålig förkortningsskrift kastade han iakttagelser
och fakta på papperet, resande sig sömngångaraktigt då och
då för att rådfråga kartor och grekiska lexika, och en ström
af tidskriftshäften och afhandlingar ur stora, blå kartonger
började regna öfver mattan, där han satt.
Proteus, historiens gud, den store
förvandlingskonstnären, som aldrig två ögonblick har samma ansikte, styrde
honom. Hundratals skepnader med halftydliga drag skymtade
framför honom, sorlade med profetior och förbannelser,
hviskade eder och kärleksord. Klirret af bröstharnesk och
bruset af silkessegel drunknade i mässor. Från Hippodromen
sorlade det som ett svallande haf. Det var hopen, mängden,
det tusenhöfdade människodjuret, som i grönt och blått slogs
om marmorsätena, skrek efter taskspeleri och blod, hånade
och jublade, men kröp framför allt i stoftet nedanför
härskarens guldterrass, utan att dock kunna störa välljudet af det
heliga palatsets tiotusen springande brunnar och
högtidsstillheten i dess tiotusen guld- och marmorrum.
Men slutligen stannade hans fantasi efter ett par timmars
ansträngdt hjärnarbete vid Teodoras gestalt, som han nyss
läst om i de gamla krönikorna. Justiniani beryktade maka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
