Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar Levertin - Ur Sista Noveller - Ett novellfragment
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-—–––-
blygt och förvirradt, och hon såg mig in i ögonen med en
stor blick och svarade:
”Om du håller så mycket af mig, skall du få en hemlighet
af mig att bära, som ingen annan vet ...”
Och hon berättade halft skamset sin hemlighet, att hon
var litet låghalt, men att hon därför hade högre klack på
vänstra foten. Men det var litet svårt ibland, när man skulle
springa.
Det var genom Amélie, jag kom på dansskolan i
Brunke-bergs hotell och fick höra den lille balettmästaren ropa
”chaine” eller ”små ronder” med en klang som vår Herre,
när han befallde: ”Varde ljus!”
På dansskolan gick också en annan flicka, som mycket,
men på ett annat vis, sysselsatte min fantasi. Det var en
trettonåring med brunt hår, som var klippt i en mjuk lugg
och nästan täckte pannan, bruna ögon och matt, hvit hy.
Den lilla raka näsan och den korta öfverläppen förblefvo
alldeles bleka, hur varm hon var eljes när hon dansade, och
jag brukade se på hennes bleka mun, tills det gjorde ondt i
bröstet på mig. Siri var alltid i gult och koraller, och hon
viftade sig med en liten japansk solfjäder, hvilkens sköna,
gyllene träd jag ofta hörde susa i drömmen.
Så minns jag hon kom fram en gång till mig och Amélie,
som stodo och hviskade i ett hörn, lade hufvudet på sned
och frågade:
”Äro ni verkligen så goda vänner, Amélie och du?”
”Joo,” svarade Amélie lugnt, och med ett leende af
samförstånd tillfogade hon: ”Evert bär min hemlighet.”
Siri svarade ingenting, men under en dans drog hon
mig in i den lilla buffeten bredvid, där man förslösade sina
fickpenningar på bischoff och mandelmjölk, ställde sig rakt
framför mig och hviskade:
”Säg mig Amélies hemlighet, och du skall få kyssa mig.”
Jag blef blodröd i ansiktet, därför att hon utan ett ord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
