Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar Levertin - Ur Sista Noveller - Ett novellfragment - I Trastevere
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•O’***...O’*... O’*.,.Q–...-o**..-O* -O*’*..o.
:«— –––-——––– —–- ■ ■ -V
för länge sedan förlorat sin udd, möter jag en annan i päls,
lik mig som en bror, som det står i Musset, blott yngre,
rakare, med hufvudet högt och gången fast.
”God af ton,” säger den andre, ”skall du icke hälsa på
din karaktär?”
”Jo, det bör jag väl, god afton!”
”Hur står det till med dig?”
”Tackar som frågar. Och du?”
”Bara bra. Du vet i trakten af Solna har man det alltid
godt, men du, kan du gå och stabba så här inne i staden,
immerbadd, och går det alltjämt?”
”Ja-a bevars!”
”God natt då!”
”God natt!” I
# * *
I TRASTEVERE.
Domenico var en liten krympling, lam från födseln,
Cesare hade fått högra benet bortskjutet under kriget, men
midt emot hvarandra sutto de i vestibulen till Santa Maria
i Trastevere, såsom den gamla basilikans privilegierade
tiggare. Med sitt bleka ansikte och sina smäktande ögon såg
Domenico ut som en lemlästad martyrgosse på en
barockmålning, där han satt uppflugen mot ett kolonnskaft. Cesare,
för detta soldaten, halflåg däremot i sin kappa i den sårade
krigarens ställning och sträckte vårdslöst sin breda bak och
sina omaka ben på den i stengolfvet inmurade grafplattan
öfver Claudia Rutilia, en romersk värdshusvärds änka, som
fattats af andan, öfvergått till kristendomen och begrafvits
under bilden af den ur askan uppståndna fågel Fenix.
Domenico hade erhållit sin tiggarplats genom
familjeförbindelser med en kaplan vid kyrkan, Cesare sin genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
