Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar Levertin - Ur Sista Noveller - I Trastevere
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Q*.
..-o*-.. •o*-,. o -*..*o,r».. o.
”Gud välsigne eder, den heliga jungfrun och alla helgonen
välsigne eder! Välkommen till Santa Maria i Trastevere!”
Men engelskan, som hade principer, gaf ingenting. Cesare
slog förbittrad träbenet mot Claudia Rutilias grafsten, när
hon försvann i kyrkan.
Så gick dagen. Men när det blef kväll, reste sig Cesare
och blef, när han rätade upp sig i hela sin längd, en
kämpa-gestalt, som trots träbenet tycktes i stånd till hvilket
grof-arbete som helst, fast han föredrog den romerska
kyrk-tiggarens beskådande och af inga Martasorger oroade lif.
Han steg ut på torget, som blifvit blått och tyst i kvällningen
och där dufvorna ostörda nickade till bland stenarna, plirande
med sina röda ögon. Cesare skakade på sig, som ville han
ruska af sig kyrkostämningen och den myckna heligheten.
Han tog en sned lof öfver torget ned mot en ej särdeles väl
beryktad grändkrök.
Framför ett gammalt svart, inbuktadt hus, som såg ut
som det stod och höll andan, stannade han och hvisslade,
medan träbenet trummade mot dörrstenen. Efter en minut
hördes steg och röster ur det dofva trapphvalfvet, och ut ur
portgångens mörker störtade två breda, bruna flickor utan
hufvudkläden, med det svarta håret löst hopviradt kring
kammarna i nacken och ett par brokiga sidendukar fladdrande
öfver axlarna. De kastade sig på en gång öfver Cesare,
kysste honom med en hänryckning, som icke hade plats för
någon inbördes svartsjuka, och med en af de bruna flickorna
på hvar sida, de svarta knäfvelborrarna i vädret och stolt
svept i sin kappa, skred tiggaren från Santa Maria i
Trastevere ner till en af de glada vinkrogarna vid Tibern.
Domenicos affärd var helt annorlunda. Tåligt måste
han vänta, till dess det behagade portvakten i San Cosimatos
fattighus att hämta honom, och denne lyfte icke den lille
krymplingen i dragkärran förr än han fått hälften af
Domenicos dagspenning — den andra hälften tordes han icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
