Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar Levertin - Ur Sista Noveller - I Trastevere
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dek tog ett stort gammalt timglas, vände det, och medan han
såg sandkornen sakta, men osvikligt säkert sjunka och
skymningen falla in i butiken med alla de afdankade
andakts-redskapen, kände han åter allförintelsens kaha, djupa lycka
fylla sitt hjärta. Han mindes de vissna bladen på en höstens
sandgång. Hur de hvirflade och dansade i den klara luften,
hur ångestfullt de prasslade, hur rastlöst de flögo om
hvarandra, tills aftonens blåst ändtligen lade ett efter ett till ro i
markens smuts.
Det var denne Melkisedek, som skulle gripa in i de
båda kyrkotiggarnas tillvaro. Som hans bod låg strax bredvid
Santa Maria i Trastevere, var bekantskapen naturlig. Soliga
morgnar, när antikvitetshandlaren trots all sin pessimism
kände behof efter gladare röster, gick han med sin släpande
gång ut på torget, språkade med bekanta och slutade vanligen
hos Domenico och Cesare. Melkisedek stod i solen ute på
torget, lutad mot ytterbalustraden, de båda tiggarna intogo
sina vanliga platser i Santa Maria i Trasteveres förhall.
”Goddag, otrogne hebré! Beständigt på raka vägen till
fördömelsen,” började Cesare. Det var alls icke ovänligt
menadt. Han ville blott antyda, att han som kyrkotiggare
hörde till prästerskapet och officiellt omfattade dess läror,
fast han enskildt hade en världsmans fördomsfrihet. Hvad
Melkisedek personligen angick, som mer än en gång spenderat
en flaska Genzano eller Aleatico, hade Cesare intet emot
honom, frånsedt hans dystra lynne och
begrafningsbetrak-telser, som icke ens det goda vinet botade.
Domenico tog däremot samspråken mycket allvarligt.
Det föreföll honom som en hart när otrolig förstockelse, att
som Melkisedek lefva bredvid Santa Maria i Trastevere och
ändock framhärda i halsstarrig förvillelse och mörker till
evig ofärd. Domenico underlät aldrig ett litet
omvändelseförsök, gjordt med naturliga prästanlag och med användande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
