- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 21. Verner von Heidenstam ; Oscar Levertin /
288

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar Levertin - Ur Sista Noveller - I Trastevere

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

af den förvirrade visdom, som han insupit på kyrktrapporna
och i samtal med munkar.

”Melkisedek,” sade Domenico med sin melodiska röst,
som han själf tyckte om att höra tala, ”se in i kyrkan. Det
är festdagsmorgon. Ser du, hur fader Guiseppe går omkring
och släcker alla lamporna, så det blir becka mörkret. Det
betyder, at t den gamla lagen, judarnas lag, slutat lysa
och upphäfts. Nu skall du se, hur han slår eld på en sten

— Kristus är världens hörnsten — och låter den nya lagens
ljus stråla.”

Melkisedek lyssnade som till en barnsaga. Han hade
alltid känsla af att vara uråldrig, och att alla andra i jämförelse
med honom aldrig skulle trampa ur barnskorna. Men
Domenico försänkte sig i utmålandet af, hur mycket underbart
Melkisedek skulle blifva delaktig af, om han på påsklördagen

— profeternas dag — tog dopet. Icke mindre än tolf ställen
i gamla testamentet anspelade på den heliga akten — såsom
för att blott nämna tvenne — syndafloden, detta världsdop,
och judarnas tåg genom Röda hafvet. Och påskljuset sedan,
som otändt betydde den mörka stoden, som om dagen ledde
judarnas ökenvandring, men tändt eldstoden, hvilken lyste
dem om natten, som otändt var Moses lära, men tändt
uppståndelsen !

Det sista ordet verkade som en pisksnärt på Melkisedek.
”Uppstå till ännu ett lif — med de här samma ögonen!”
Han skakade i en sorts vämjelse sitt långa grånade hår.
”Och uppstå hur? Skall Cesare där uppstå som han var
före eller efter kriget? Med två eller med ett ben? Eller
kanske med träben?”

”Asch, när man är kaputt är man kaputt, och det är
slut med hvissla. Därför låtom oss lefva. En flaska Genzano
och en romersk flicka ... se där det gamla och nya förbundet.
Kom, Melkisedek, gå vi till krogen.”

Soldaten, som alltid blef het i kinderna af lifstörst, när

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/21/0293.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free