Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar Levertin - Ur Sista Noveller - I Trastevere
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han varit Salomo själf, den visaste af härskare, och flickan,
för hvilken han tydde gåtorna, Salomos unga kusin af Saba.
När Melkisedek denna karnevalsdag trädde in till Agata
för att berätta om kronärtskockorna och sin förhastade
inbjudning, satt den unga kvinnan, som hon brukade, vid det
lilla fönstret och stirrade tanklöst ut på gården mellan de
små rutornas gallerverk. Det var en gammal fuktig romersk
gård, med en mängd fragment af antika friser, sönderslagna
och vittrade. På ett såg man i låg relief torson af en amason,
höljd i ett flygande draperi. Längs spända klädstreck
fladdrade tvättade lintyg kring en liten sladdrande springbrunn
med en tunn stråle ur gapet på en delfin, som en af ålder
mossgrön nereid klämde kring stjärten. Den lilla
vattenstrålens musik var Agatas glädje. Den bragte hennes hörsel
en hågkomst från hemtraktens alla hvita bergsbäckar med
silfvertonen öfver det kalla vattnet, och tårarna kommo henne
i ögonen.
”Goddag, Agata!”
”Goddag, herre!”
Melkisedek berättade om de båda tiggarna och flickan
fäste nyfiket på honom sin osäkra blick med dess otillförlitliga
förbidan.
Precis på slaget åtta infunno sig också Cesare och
Domenico, dragen af sin portvakt. Man hälsade högtidligt,
med stel artighet. Krymplingen blef inburen och genast satt
vid matbordet. I smyg såg han på silfverstakarna som på
en tryckande rikedom, hvilken hindrade honom att blifva
hemmastadd. Cesare var också ett ögonblick ovanligt fåmäld.
Melkisedek såg helt annorlunda ut härinne, än när han stod
hos dem och pratade i sin smutsiga rock med den malätna
skinnkragen. Här liknade han en verklig patriark med sin
sammetsmössa, och han rörde händerna med mycken
värdighet. Nu uppenbarade sig flickan på kökströskeln.
”Det är Agata,” sade Melkisedek utan vidare för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
