Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar Levertin - Ur Diktare och drömmare - Dantes Vita Nuova
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gelierna framträder Marias gestalt som bärare af en mängd
fantastiska och rörande legender. Hennes ungdomsår,
uppväxt, giftermål och död smyckas med en i from mystik knuten
blomsterkrans af drömmar och sägner. Småningom utbildades
en kult af henne, i hvilken äfven hedniska åskådningar
smält in, och på 500-talet fick Maria som madonnan,
guda-modern, sin officiella plats i det katolska dogmsystemet, och
man börjar betrakta henne — som Bernhard af Clairvaux
skrifver — som medlarinna i himmelen, mildhetens
representant vid Gud Faders tron, en tillflykt för alla de ångrande
och skuldbelastade, hvilka bäfvade för sonens stränghet.
Men först på 11- och 12-hundratalen, samman med
cheva-leriet, fick denna Mariakult sin största och rikaste utveckling.
Nu sammanskrifvas dessa stora samlingar legender på latin
och vulgärspråk om Marias undergärningar, hvilka kanske
rymma medeltidens naivaste troslif och ömmaste dyrkan.
Maria blir himmelsdrottningen, som hela tidskiftet ägnade
en hyllning full af svärmeri och öfversinnligt galanteri, och
teologerna öfverflyttade på henne all den poetiska
kärleks-längtan, hvilken de under utrop af hat och afsky sökt utrota
ur sina hjärtan. Allt steg mot den himmelska jungfruns tron
med en trånad, hvilkens hetsiga rosendoft inga teologiska
rökelsemoln förmådde dämpa.
Medeltidens profanlitteratur erbjuder samma växling
mellan de båda polerna. Den satiriska bitterhetens
uppfattning af könslifvet kom dock först fram i 11- och
1200-talens berättelselitteratur hos Frankrikes contörer och senare
hos Italiens novellister. Det var med bourgeoisiens första
framryckande på världsskådeplatsen, som den cyniska
anekdoten skapade en konst, hvilkens misstrogna världsklokhet
och skadeglada skratt afspeglade klassens egen brist på
idealitet. Ett starkt inflytande från österlandet gaf denna
stämning de litterära motiven, ty från orienten stamma två
tredjedelar af dessa outslitliga historier om kvinnolist och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
