Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar Levertin - Ur Diktare och drömmare - Dantes Vita Nuova
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kvinnofalskhet, i hvilka västerlandets borgare tolkade sina
egna missräkningar och sina egna låga hjärtan, karikerande
det sexuella lifvet till ett groteskt och skamlöst intrigspel.
Hela denna riktning faller alldeles utom Dantes natur.
Den var lika främmande för hans ungdoms svärmeri som
för hans mandoms patos och andaktsbehof, och kan så här
stillatigande lämnas ur räkningen. Helt annorlunda är fallet
med den storartade erotiska idealisering, som till en förnäm
och spetsfundig lära utvecklades af provensalska trubadurer,
franska chevaleriskalder och italienska kärleksmystici, och i
hvilken ”Vita Nuovas” hvita fruktträdgård har sina rötter.
Om de första erotiska sångerna voro visor, som Poitous
och Limousins unga kvinnor sjöngo vid majfesterna, då de
hand i hand dansade öfver ängarna, är det den provensalska
poesien, som först af vårdriften mellan man och kvinna bildade
en upphöjd och subtil kärleksteori. Redan hos Bernard de
Ventadour, som dock diktade innan den provensalska poesien
stelnat i schablon, märker man ansatserna till detta. Redan
hos honom är kärleken den oemotståndliga gudomen,
fjättrande i ljufva, olösliga bojor, och lidelsen den mystiska
för-ädlaren af uppsåt och handling. Älskaren är den ödmjuke
vasallen och hans älskade härskarinnan, som högt öfver hans
stig bor i sitt elfenbenstorn. För all hans trofasthet och i
hennes namn vunna bragder är ett leende honom lön nog, och
som sitt lifs ledstjärna räknar han privilegiet att vara hennes
skönhets förhärligare. Det var också ingen mindre än en
drottning af tvenne riken, Alienor af Aquitanien, som Bernard
de Ventadour hyllade i sina rosenvers.
Under inflytande af feodalt hoflif och det yppiga
Provences förfining utvecklades snart denna konception af
älskarens hopplösa och undergifvet sälla pagetjänst hos den älskade
(hvilken så godt som alltid var en annans maka) till en
dogmatik, full af förtjusande och konstlad öfverdrift. Piere
Rogier, Ermengarde de Narbonnes sångare, gifver redan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
