Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar Levertin - Ur Diktare och drömmare - Dantes Vita Nuova
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Bologna fördes denna transcendentala, af
aristotelisk psykologi påverkade erotik till Florens, och Dantes
närmaste ungdomsvänner, Lapo Gianni och Guido Cavalcanti,
blefvo dess skaldiska förhärligare. Framför allt den senare,
en mäktig figur, med äkta toskanskt trotsiga och förfinade
linjer öfver sin gestalt, men saknande det som gaf Alighieri
hans väsens originalitet, den religiösa dyrkans och den
flammande rättrådighetens källdjup, en passionerad epikuré, och
därför också af den omutlige domaren placerad i Inferno i
kättarnas eldgryta. Fint har Anatole France i en af sina
yppersta noveller i Guidos gestalt symboliserat den
öfver-mäktiga styrka, sprängande en själ, uppvuxen i skolastikens
och dogmtrons traditioner, med hvilken renässansens gryning
af skönhet och humanitet bröt in i den medeltida världen.
Så lång är vägen, som man har att gå för att lära känna
den unga Dantes andliga anor och ”Vita Nuovas”
förutsättningar, och detta verk, som för den oinvigde verkar
ursprunglig begynnelse, har bakom sig ett hart när oändligt perspektiv.
I litteraturen, som öfverallt annorstädes, gäller den gamla
sanningen, att ingenting begynner och ingenting slutar.
Förhållandet är också, att denna tradition ej blott som en utbredd
opinion legat befruktande bakom Dantes verk, men direkt
påverkat honom. Han var en boklärd man och bevisligen
djupt inne i sin samtids odling. Provensalsk lyrik och
nordfranska chevaleri-romaner voro honom väl bekanta. I Guido
Guinicelli, den erotiska dialektikens mästare, hyllade han en
andlig fader, och många våraftnar under vänskapliga
vandringar har han helt säkert med Guido Cavalcanti, som själf
bearbetat Andrea Capellanus’ skrift, diskuterat
kärlekskasui-stikens fall och prejudikat. Under sådana omständigheter kan
det ej öfverraska, att det i ”Vita Nuova” ingår en kedja af
konventionella motiv. När Dante, inspirerad af sin
ungdoms-dyrkan för Beatrice, begynte dikta, susade för hans öra
ekot af hundrade redan sjungna kärleksvisor, och för hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
