Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar Levertin - Ur Diktare och drömmare - Dantes Vita Nuova
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sedan följer, skildrad med förtjusande ungdomlighet,
berättelsen om Dantes stämningslif. Berusad lefver han i
ensamheten i sin kammare, diktande om Beatrice, och natten
blir kärlekens bundsförvant med sällsamma drömmar, hvilka
allt från början taga en tragisk färg. Ty den kärlek, som
tagit väldet öfver Dante, var icke de hvardagligas med lyckans
medelmåttighet, det var de utvaldas och ensammas, för hvilka
törnena komma med naturnödvändighet, och för hvilka
lidelsen är den förtärande och förädlande Fenix-elden.
Med en dyster höghet är det kärleksguden skildras, en
kärleksgudom, som icke leker med pilar och koger, men är
Dantes skapelse, präglad af hans eget väsens bjudande och
sorgsna högtidlighet. I en eldfärgad skrud uppenbarar sig
dennes gestalt i drömmen, skräckinjagande som hvar gud,
hvilkens bud är en hela lifvet fordrande kallelse, och hvilkens
skänk är de utvaldas oändlighet af salighet och sorg. I sina
armar bar han den sofvande Beatrice, höljd i skarlakansröd
klädnad, och i handen höll han någonting brinnande. ”Och
jag tyckte att han sade till mig: Se detta är ditt hjärta:
Vide cor tuumV\ Och gudomen väckte den unga kvinnan
och tvang henne, trots hennes bäfvande motstånd, att äta
upp det brinnande hjärtat. Men ”sedan dröjde det icke
länge, innan hans egen glädtighet förbyttes i bitter gråt.
Under tårar omfattade han henne med sina armar och förde
henne, som jag tyckte, upp mot himmelen. Men min dröms
ångest blef så svår, att min svaga slummer ej kunde uthärda
den. Jag for upp och vaknade.”
Kommentatorerna hafva förklarat denna mäktiga vision
med hänvisning på besläktade motiv i medeltida dikter, i
hvilka ett lekamligt hjärta lämnas som föda, såsom i Sordellos
bekanta, satiriska dödssång öfver Ser Blacas, då han vill
dela den tappre stridsmannens hjärta åt sin tids fega furstar,
eller den bekanta legenden om chevalier de Coucy, som
tvang sin maka att äta sin älskades hjärta — drag, häntydande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
