Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar Levertin - Ur Resebref - Ett bref från Berner Oberland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som en rad af silfverkulor. Det är Murrens elektriska lampor
snedt emot, på andra sidan om den djupa dalspringan. De
se fantastiska och lockande ut, dessa små tindrande
silfver-bloss, och när man någon tid betraktat dem på afstånd, måste
man själf resa öfver till dem.
Murren ligger, som sagdt, blott ett par hundra meter
högre än Wengen, men har en helt annan prägel. Redan
ställets yttre hållning är en annan. Wengen besökes af
öfver-vägande tyskar, har något högljudt öfver sig, och på aftnarna
finns där väl mycket joddel, bier och musik. Miirren
uppträder mer anglosachsiskt och förnämt, och samtidigt har byn
kvar en primitiv ursprunglighet. Ännu finns det gamla
bergnästet kvar med uråldriga schweizerhus. Fönsterträdgårdarna
blomma framför de små rutorna i det gamla bruna
stockverket. Längs labyrintiska gatgångar under de små täppornas
tunna och förblåsta träd sitta kvinnorna och knyppla, gamla
och unga, och i små flickhänder och i vissna gumhänder
lysa de dansande trådarna öfver knyppeldynorna i det starka
solskenet.
Miirren är en äkta högluftsort, af Schweiz’ yppersta.
Endast en dalskåra, djup och smal som en fjord, skiljer dess
höjdplatå från Berner Oberlands stora fjällgrupper. Man bor
rätt under Jungfrau och hvart vinddrag har glaciärernas
immateriella friskhet. Här slutar skogen, här grönska de sista
skugglösa ängarna, och utan möda når man dit, där
växtligheten försvinner och bergforsarna störta ner med sitt
metall-rassel. Häruppe möta en världsförgätenhet och en
solberus-ning, som helt fånga tanken. Vandrarna försvinna på sina
bestigningsturer, och man kan bli borta och ensam som i
ingen annan natur. Får och kor utan vallare beta i
gräskanterna rundt sluttningen. Klangen af skällorna stiger hög
och klar i all rymdens klarhet. En aflägsen genklang ur
forntidens episka sång om gudarnas heliga och ensamma
hjordar klingar genom sinnet. Så kommer man högre, högt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
