Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
alstring: ”När jag diktar, får jag ett stycke verklighet och
det omformar jag, så att det blir vackert,” och tillade att
det var andras sak att söka idéerna. Yttrandet erinrar om
ett liknande af Goethe, och i viss mån är ju hvarje skald
af denna läggning, men så utpräglad som hos Walter Scott
och Selma Lagerlöf är väl denna typ inte ofta. På samma
sätt som Scott formar hon sitt lefvande stoff till stora epos,
med samma åskådlighet i taflorna och samma flödande
berättarkonst. Hennes vittra alstring visar därför också samma
helhetssyn som Scotts: en rad arbeten, som stå syskonligt
och likaberättigadt bredvid hvarandra, som icke ge bud om
inre konflikter, själslig strid, utveckling under tryck af inre
och yttre makter. Man kan näppeligen afläsa hennes inre
historia i hennes verk; både ämnen och behandling trotsa
en själfbiografisk tolkning af den art, som kan och måste ges
åt de subjektiva, enstöringsaktigt biktfulla författarnas arbeten.
Ingen stor konstnärs personlighet står att dölja, men hos
skalder som Walter Scott och Selma Lagerlöf är det framför
allt rösten, som fångar, rösten, som uppenbarar hvad ett
släkte, ett folk, en bygd äger, vill och känner.
För en så säregen uppgift måste skalden ha den naivitet
som just kännetecknar Selma Lagerlöf och kännetecknade
Scott. Deras väg går från samhörighetskänslan, det
omedvetna medkännandet till bilden, dikten. Det är icke den
inre likheten, som söker sig likheter och begär förklaringar
utifrån. Nej, skapandet sker så som Selma Lagerlöf skrifvit
i En saga om en saga: ”Det var en gång en saga, som
ville bli berättad och förd ut i världen. Det var helt naturligt,
eftersom den visste med sig, att den redan var så godt som
färdig. Många hade varit med om att skapa den genom
märkvärdiga handlingar, andra hade dragit sitt strå till den
genom att om och om igen förtälja dessa handlingar. Hvad
som fattades den var att bli nödtorftigt hopfogad, så att den
bekvämligen kunde färdas omkring i landet.” Bortsedt från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
