Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den själfförglömmande blygsamheten här, hvem känner icke
igen i de ypperligt beskrifvande orden just Walter Scotts
författartyp, den i vår tid och i vårt land så sällsynta.
Hennes böcker ha därför också för oss fått en betydelse,
som erinrar om de scottskas i Skottland. De berätta oss
om de svenske till skillnad från andra, de ha doften af vårt
land med all dess tjusning och makt, som ligger bortom och
öfver analysen. Deras betydelse är visst inte inskränkt till
att vara hembygdskonst i den numera vanliga bemärkelsen,
ehuru de ha all dennas jordmust och ha verkat förebildande
just i detta hänseende. De äro historia, inte bara epos, utan
svensk, inrikes historia. Däremot besitter Selma Lagerlöf
inte Walter Scotts lysande konst i yttre historieskildring.
Det arfvet har öfvertagits af den andra stora epiker, som
vi äga i Verner von Heidenstam. I hans stolta och strålande
heroiska dikt lefva vår forntid och vår stormaktstid, vår
utrikes historia; den representerar andra sidor af vårt lynne,
liksom den målar andra tider af vårt folks lif. Men
tillsammans bilda bådas verk en storartad representation af
vårt folk, och säkerligen ser inget land i nutiden en
motsvarighet till denna. De individuella artistiska egenskaperna hos
Selma Lagerlöf och Verner von Heidenstam äro ju absolut
motsatta, dess bättre fullständiga de hvarann därför som
uttryck för vår folksjäl. Och det är öfverraskande att finna,
hur nära hvarann de komma, just i sin ifran för svenskhet.
Den mystiska känsla, som binder en människa vid hem och
land, får i bådas arbeten kongruenta och sublima uttryck.
När Heidenstam låter den försupne Leijon predika om
hemmet och om olyckan af att griftas i främmande land
(”Fångarna i Tobolsk”, Karolinerna II), så förevigar han
samma outgrundliga hemlängtan, som Selma Lagerlöf låter
Halfvor ge uttryck åt i kapitlet ”I Gehenna” af Jerusalem.
Genom denna ursprungliga, rent auktoktona kraft har
Selma Lagerlöf skänkt den svenska poesien en afgjord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
