- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 22. Selma Lagerlöf ; Gustaf Fröding /
15

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

han förut skrifvit tendens- och tidsdikter som Snoilsky eller
Rydberg. Den arten af diktning fortsatte han likväl ej
under senare år; från och med den första diktsamlingen
bannlyste han det aktuella ämnet från ”den fria
skönhetsdriftens fria spel”. Han gjorde aldrig anspråk på att
betraktas som samhällsfilosof eller samtidsreformator,
hvarken den med de tusen olika recepten eller den med det enda
saliggörande. Men problemernas rent mänskliga sida
lämnade honom icke likgiltig. Den stolta och nobla dikten
Tiga och tala förkunnar ju ”att tiga är hos en sångare brott”.
Häfstången för hans intresse för medmänniskorna var väl
från början hans ömtåliga rättskänsla. Känslomänniska som
han var, fattade han dikten väsentligen som starka och djupa
känslors återklang, och därför blir äfven den del af hans
diktning, som födts ur den kränkta rättskänslan, aldrig
pliktresonemang utan en känslans protest, en lyrisk vädjan, en
bön. De som voro honom mest till pina, det var brackorna,
som plåga prins Aladin af Lampan; de som han ej förlät
äro förtryckarna; de som han bekämpade, det var föraktarna
och hatarna.

Fröding hade alltid hat till hatet, och inget
förekommer väl så ofta bland hans dikter som försoningens,
fiendeuppskattningens, samförståndets och fredskärlekens
maningsord. Äfven om han i enlighet med sin monistiska
filosofi förklarade, att allt nyttar till någonting och att således
äfven hatet och kriget göra sin nytta, så är det tydligt, att
dessa likväl syntes honom förfärliga och ödeläggande. Hans
framtidsförhoppning uttrycktes i orden om den tid, då
alla äro

bröder, som kämpa i ondskans flod
och räcka hvarandra handen
att hjälpa fram till stranden.


Lyrikern skapar världen efter sitt beläte. Ifall han
sysslar med yttervärlden, något som inte alltid är fallet med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:33 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/22/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free