- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 22. Selma Lagerlöf ; Gustaf Fröding /
17

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

han en annan förklaring, det onda synes honom då sitta ändå
ytligare och endast finnas i vårt öga: vi skönja bara glimtar
och flikar. Kunde vi uppfatta det hela i en öfverskådning
af all tid och en genomsyn till det slutliga målet, då skulle
vi inte uppfatta det onda som ondt. Fröding skulle kunnat
göra till sina de ord, som Heidenstam lade i munnen på
Hathors präster i ”Isissystrarnas bröllop”:

Hvad människorna nämna synd och brott
är synd och brott i deras ögon blott.
Det är en himlens röst, som jorden falskt förstått.


*



Frödings ordkonst är ojämförlig och han är absolut
banbrytande i vår vers historia. Han har pånyttfödt vår tro på
den bundna formens makt och oersättlighet. Han har vidgat
och ökat de poetiska möjligheterna i en utsträckning som
kanske ingen före honom. Men trots det att han klarare än
de flesta förstått den hemlighetsfulla, oförklarade makt som
själfva ljudfallet förmår utöfva på våra stämningar, är han
benägen att framför allt sätta det innehållsligt goda högst i
sin känsla. Han bekänner uttryckligen att allt synes honom
värdt att behandlas i konst, han tar Almquists ord ”Så
jag målar, ty så roar mig att måla” till utgångspunkt för sin
konstteori och förklarar den ur sin kärlek till allt, nutid
och forntid, friskt och sjukt, klart och mulet. Och han bär
förebråelsen för bristande enhet och stil med lätt sinne. Det
väsentliga är och förblir likväl det väsentliga:

Strunt är strunt och snus är snus
om ock i gyllne dosor
och rosor i ett sprucket krus
är ändå alltid rosor.


Vemodiga rader, men de innebära också medvetenhet
och trots och säkerhet på sig själf, som ingen orättvis kritik

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:33 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/22/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free