- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 22. Selma Lagerlöf ; Gustaf Fröding /
19

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ordets naturliga tonfall. Det är ordställningen,
sammanfogningen af fraser och meningar, hvari han icke tillåter sig
snart sagdt den minsta afvikelse från den hvardagliga
ordföljden. Han uppnår därigenom den största verkan, ty man
får använda all den naturliga tonvikten, all den emfas, som
är möjlig i tal; versen tillåter en att följa den vanliga
betoningen. Exempel på den utomordentliga lätthet, med
hvilken Fröding förstod att inpassa ett innehåll i en rytm,
som var absolut bestämd och originell, men likväl i allo
medgaf ett fullt okonstladt tal, är det inte svårt att visa i
hela hans alstring. Jag inskränker mig till ett par typiska
metrar. Hur otvunget falla inte orden i ”Ur Anabasis”:

När så barbarerna fördrifvits eller dödats,
lät Xenofon hellenerna slå läger
och taga fram af de förråd, som ännu ej förödats,
och bjuda in till gästabud hellenernas strateger o. s. v.


Och hur hvardagligt enkelt tala inte personerna i ”Jägar
Malms hustrur”:

»Hör nu, Malmen,» sade moran,
»hvar är flickan som du hade
häromsistens till att draga
allt ditt gods af vildt och skinn,
hon, den stackarn, som du sade
vara hustru din?»


En dylik enkelhet och ledighet förutsätter naturligtvis
mycket arbete vid sidan af en utomordentlig begåfning. Också
är Frödings form resultatet af många och långa förstudier
och utarbetningar. När han öfverflyttade sin stämning i ord,
tog denna från början en viss bestämd rytmisk form — som
är utgångspunkten och kärnan i hans framställning. Denna
enhet, som ligger i det rytmiska schemat, får emellertid inte
bli så stram, så bindande, att inte skiftningar i stämningen
också kunna få sitt uttryck. Med en smidighet som är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:33 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/22/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free