Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ordets naturliga tonfall. Det är ordställningen,
sammanfogningen af fraser och meningar, hvari han icke tillåter sig
snart sagdt den minsta afvikelse från den hvardagliga
ordföljden. Han uppnår därigenom den största verkan, ty man
får använda all den naturliga tonvikten, all den emfas, som
är möjlig i tal; versen tillåter en att följa den vanliga
betoningen. Exempel på den utomordentliga lätthet, med
hvilken Fröding förstod att inpassa ett innehåll i en rytm,
som var absolut bestämd och originell, men likväl i allo
medgaf ett fullt okonstladt tal, är det inte svårt att visa i
hela hans alstring. Jag inskränker mig till ett par typiska
metrar. Hur otvunget falla inte orden i ”Ur Anabasis”:
När så barbarerna fördrifvits eller dödats,
lät Xenofon hellenerna slå läger
och taga fram af de förråd, som ännu ej förödats,
och bjuda in till gästabud hellenernas strateger o. s. v.
»Hör nu, Malmen,» sade moran,
»hvar är flickan som du hade
häromsistens till att draga
allt ditt gods af vildt och skinn,
hon, den stackarn, som du sade
vara hustru din?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
