- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 22. Selma Lagerlöf ; Gustaf Fröding /
29

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Flickan lyssnade och spejade, och så började hon
stortjuta.

”Det är far,” snyftade hon. ”Han slår ihjäl mig. Han
slår ihjäl mig.”

”Ja, nu äro goda råd dyra och snabba råd bättre än
silfver och guld,” sade tiggaren.

”Se,” sade barnet, ”du kan hjälpa mig. Ta repet och
dra kälken, så tror far, att han är din.”

”Hvad skall jag sedan göra med den?” frågade tiggaren
och lade repet öfver sina axlar.

”Dra den hvart du vill nu till en början, men kom upp
till prästgården med den, när det blir mörkt! Jag skall nog
passa på dig. Du skall komma med säcken och kälken,
förstår du!”

”Jag får försöka.”

”Gud nåde dig, om du inte kommer!” ropade flickan,
i det hon sprang ifrån honom, skyndande hem före fadern.

Tiggaren vände kälken med tungt hjärta och sköt den
ned till gästgifvargården.

Den stackaren hade haft sin dröm, där han hade gått i
snön med halfnakna fötter. Han hade gått och tänkt på de
stora skogarna norr om Löfven, på de stora finnskogarna.

Härnere i Bro socken, där han nu färdades utmed
sundet, som binder samman Öfre och Nedre Löfven, i dessa
rikedomens och glädjens ryktbara trakter, där herrgård ligger
vid herrgård, bruk vid bruk, här var honom hvarje väg för
tung, hvarje rum för trångt, hvarje bädd för hård. Här
måste han bittert längta efter de stora, eviga skogarnas fred.

Här hörde han slagor dåna på hvarje loge, som om
säden aldrig kunde bli sluttröskad. Timmerlass och kolryssar
kommo oupphörligt ned ur de outtömliga skogarna. Ändlösa
malmforor drogo fram på vägarna i djupa spår, som hundratal
af föregångare hade filat upp. Här såg han slädar, fyllda
med åkande, ila mellan gårdarna, och det tycktes honom,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:33 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/22/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free