Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
spända sinnen. Den gamla majorskan satt och vaggade
framför elden. Hon såg inte på honom, medan hon talade.
”Tror han inte,” fortsatte hon, ”att om jag vore en
lefvande människa, som såge honom sitta där, usel och
bedröflig med själfmordstankar i sinnet, tror han inte, att jag
skulle ta dem ur honom i ett andedrag? Då skulle jag ha
tårar för honom och böner, som vände upp och ner på honom,
och jag skulle frälsa hans själ, men nu är jag död.
Har han hört, att jag en gång var den vackra Margareta
Celsing? Det var inte i går, men ännu kan jag sitta och
gråta mina gamla ögon röda öfver henne. Hvarför skall
Margareta Celsing vara död och Margareta Samzelius lefva,
hvarför skall majorskan på Ekeby lefva, säg, Gösta Berling?
Vet han hurudan Margareta Celsing var? Hon var
smärt och späd och försagd och oskyldig, Gösta Berling. Hon
var en sådan, på hvilkens graf änglarna gråta.
Hon visste om intet ondt, ingen hade gjort henne sorg,
hon var god mot alla. Och vacker var hon, riktigt vacker.
Det var en ståtlig man, han hette Altringer. Gud vet
hur han kom att färdas fram däruppe i Älfdalens vildmarker,
där hennes föräldrar hade sitt bruk. Honom såg Margareta
Celsing: han var en skön, härlig man, och han älskade henne.
Men han var fattig, och de kommo öfverens att vänta
på hvarandra i fem år, som det står i visan.
Då tre år voro gångna, fick hon en annan friare. Han
var ful och stygg, men hennes föräldrar trodde, att han var
rik, och de tvungo Margareta Celsing med lock och pock,
med slag och hårda ord att ta honom till man. Ser du, den
dagen dog Margareta Celsing.
Sedan dess fanns ingen Margareta Celsing, endast
majorskan Samzelius, och hon var inte god, inte försagd, hon
trodde på mycket ondt och gaf inte akt på det goda.
Du vet nog hvad som hände sedan. Vi bodde på Sjö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
