- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 22. Selma Lagerlöf ; Gustaf Fröding /
37

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Hon sade, att det var sorgligt, att jag hade gjort en
sådan förlust just den dagen.

’Det sorgligaste var,’ sade jag, ’att mina föräldrar inte
hade dött en dag förr, så hade inte bröllopet blifvit af.’

’Är den nådiga majorskan inte nöjd med sitt äktenskap?’
frågade hon då.

’Jo,’ sade jag, ’nu är jag nöjd. Jag skall alltid vara nöjd
och lyda mina kära föräldrars vilja.’

Hon frågade om det hade varit mina föräldrars vilja, att
jag skulle hopa skam öfver mig och dem och svika min
man. Ringa heder visade jag mina föräldrar genom att göra
mig till en visa i hvar mans mun.

’De få ligga, som de ha bäddat,’ svarade jag henne.
Och för resten skulle den främmande frun förstå, att jag inte
ämnade tillåta, att någon smädade mina föräldrars dotter.

Vi åto, vi två. Männen omkring oss sutto tysta och
förmådde inte lyfta knif och gaffel.

Gumman stannade ett dygn för att hvila, så reste hon.

Men så länge jag såg henne, kunde jag inte förstå, att
hon var min mor. Jag visste bara, att min mor var död.

Då hon skulle fara, Gösta Berling, och jag stod bredvid
henne på trappan, och vagnen var framkörd, sade hon
till mig:

’Ett dygn har jag varit här, utan att du har hälsat mig
som mor. På ödsliga vägar for jag hit, tjugu mil på tre
dagar. Och af skam öfver dig skälfver min kropp, som vore
den piskad med ris. Må du förnekas, som jag har förnekats,
förskjutas, som jag har förskjutits! Må landsvägen bli ditt
hem, halmstacken din säng, kolmilan din spisel! Skam och
smälek vare din lön, må andra slå dig, som jag slår dig!’

Och hon gaf mig ett hårdt slag på kinden.

Men jag lyfte upp henne, bar henne utför trappan och
satte henne i vagnen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:33 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/22/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free