- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 22. Selma Lagerlöf ; Gustaf Fröding /
41

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

BALEN PÅ EKEBY.



O, forna tiders kvinnor!

Att tala om er är som att tala om himmelriket: idel
skönheter voren I, idel ljus. Evigt unga, evigt sköna voren
I och milda som en mors ögon, då hon ser ned på sitt barn.
Mjuka som ekorrungar hängden I om mannens hals. Aldrig
skalf er röst i vrede, aldrig tog er panna rynkor, er mjuka
hand blef aldrig sträf och hård. I, ljufva helgon, som
smyckade bilder stoden I i hemmets tempel. Rökverk och böner
offrades er, genom er utförde kärleken sina under, och kring
er hjässa anbragte poesien den guldglänsande glorian.

O, forna tiders kvinnor, detta är berättelsen om hur
ännu en af er gaf Gösta Berling sin kärlek.

Fjorton dagar efter balen på Borg var det fest på Ekeby.

Hvilken fest var det inte! Gamla män och kvinnor
kunde bli unga på nytt, le och fröjdas, bara de talade om den.

Men så voro ock kavaljererna ensamma herrar på Ekeby
vid den tiden. Majorskan gick kring landet med tiggarpåse
och kryckkäpp, och majoren bodde på Sjö. Han kunde
inte ens öfvervara festen, ty på Sjö hade kopporna utbrutit,
och han var rädd att föra smittan vidare.

Hvilken mängd af njutning rymdes inte inom dessa
ljufliga tolf timmar, alltifrån knallen af den första vinbuteljens
kork vid middagsbordet ända till det sista stråkdraget, då
midnatten längesedan hade förlidit! Ned sjönko de i tidens
afgrund, dessa kransade timmar, bedårade af det eldigaste
vin, af den läckraste mat, af den härligaste musik, af de
kvickaste teaterstycken, af de skönaste tablåer. Ned sjönko
de, yra af den yraste dans. Hvar funnos så glatta golf, så
höfviska kavaljerer, så sköna kvinnor?

O, forna tiders kvinnor, väl förstoden I att lysa upp
en fest. Strömmar af eld, af snille och ungdomskraft

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:33 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/22/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free