Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
allt, hade anordnat en tablå enkom för att Marianne skulle
få stråla i full glans.
På teatern, som var uppsatt i stora salongen på Ekeby,
sutto de hundra gästerna och sågo på scenen Spaniens gula
måne vandra fram öfver en mörk natthimmel. En Don
Juan kom smygande längs Sevillas gata och stannade under
en murgrönsklädd balkong. Han var förklädd till munk,
dock kunde man se en broderad manschett sticka fram under
ärmen och en blank värjspets under kåpans fåll.
Den förklädde höjde sin röst till sång:
”Jag kysser ingen flickas mun
och ej min läpp till bägarns rand
till skummig drufsaft för.
En kind, hvars hy så fin och tunn
mitt ögonkast har satt i brand,
en blick, som söker min ibland,
slikt ej mitt hjärta rör.
Kom icke i er skönhets glans,
señora, fram till gallret här!
Jag för er närhet skyr.
Jag kåpa bär och rosenkrans,
madonnan är min hjärtans kär,
och vattenkrukan tröstarn är.
dit jag i sorgen flyr.”
Hvarför då dröja, fromme man,
i midnattstid vid min balkong?
Säg, ber ni för min själ?”
”Nej, fly, fly fort! Man komma kan.
Din värja sticker fram så lång.
Man hör nog, trots all helig sång,
sporrklangen från din häl.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
