- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 22. Selma Lagerlöf ; Gustaf Fröding /
57

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och du satt vid hennes sida, såsom en gammal barnpiga
sitter vid vaggan för att vyssja barnet till sömns. Du trogna,
gamla sköterska, som vet hvad som är godt för människors
barn, hur måste det inte harma dig, då lekkamrater komma,
som med stoj och ras väcka ditt söfda barn! Hur måste
du inte vredgas, då kavaljererna lyfte den sköna Marianne
ur bädden, då en man lade henne mot sitt bröst, och varma
tårar föllo från hans ögon ned i hennes ansikte!

*



På Ekeby voro alla ljus släckta och alla gäster resta.
Kavaljererna stodo ensamma uppe i kavaljersflygeln kring
den sista, halftömda bålen.

Då klingade Gösta i bålkanten och höll tal för eder,
forna tiders kvinnor. Att tala om er, sade han, vore som
att tala om himmelriket, idel fägring voren I, idel ljus.
Evigt unga, evigt sköna voren I och milda som en mors
ögon, då hon ser ned på sitt barn. Mjuka som ekorrungar
hängden I om mannens hals. Aldrig fick man höra er röst
skälfva i vrede, aldrig tog er panna rynkor, er mjuka hand
blef aldrig sträf och hård. Ljufva helgon, smyckade bilder
i hemmets tempel voren I. Männen lågo för er fot, bjudande
er rökverk och böner. Genom er utförde kärleken sina
under, kring er panna fäste poesien den guldglänsande
glorian.

Och kavaljererna sprungo upp, yra af vin, yra af hans
ord, med blodet brusande i festglädje. Den gamle farbror
Eberhard och den late kusin Kristoffer drogo sig inte
undan från leken. I ilande fart spände kavaljererna hästar
för bredåka och kappsläde och skyndade ut i den kalla
natten för att ge ännu en hyllning åt dem, som aldrig
kunde hyllas nog, för att sjunga en serenad åt enhvar af
dem, som ägde de röda kinder och de klara ögon, som
nyss hade lyst i Ekeby vida salar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:33 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/22/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free