Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den sköna Marianne Sinclaires roll, och själfiakttagelsen
satt med stirrande isögon och flitiga, sönderplockande fingrar
och såg henne uppträda.
Hon var delad i två hälfter. Blek, osympatisk och
hånande, satt ena halfvan af hennes jag och såg hur den
andra halfvan handlade, och aldrig ägde den underliga ande.
som plockade sönder hennes varelse, ett ord af känsla eller
sympati.
Men hvar hade han då varit, den bleka väktaren vid
handlingarnas källa, den natten, då hon hade lärt sig känna
lifvets fullhet? Hvar var han, då hon, den kloka Marianne,
kysste Gösta Berling inför hundra par ögon, och då hon
i vredesmod kastade sig ned i snödrifvan för att dö? Då
voro isögonen förblindade, då var hånlöjet förlamadt, ty
passionen hade stormat fram genom hennes själ. Bruset af
äfventyrens vilda jakt hade dånat i hennes öron. Hon hade
varit en hel människa under denna enda förskräckliga natt.
O, du själfförhånandets gud! Då Marianne med oändlig
möda lyckades lyfta sina förstenade armar och slå dem om
Göstas hals, då måste du, som den gamle Beerencreutz,
vända dina ögon bort från jorden och se på stjärnorna.
I den natten hade du ingen makt. Död var du, medan
hon diktade sina kärlekshymner, död, medan hon skyndade
ned till Sjö efter majoren, död, då hon såg lågorna färga
himmelen röd of van skogstopparna.
Se, de hade kommit, de starka stormfåglarna, de
sönderslitande passionernas gripar. Med vingar af eld och klor
af stål hade de kommit susande ned öfver dig, du ande
med isögonen, de hade slagit sina klor i din nacke och slängt
dig bort i det okända. Död och krossad hade du varit.
Men nu hade de susat vidare, de stolta, de väldiga, de,
hvilkas väg ingen beräkning känner och ingen iakttagare har
följt; och ur det okändas djup var själfiakttagelsens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
