Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Aldrig i min tid skall Brobyprästen ha Björne. Ut med
er! Jag skall lära er, jag, att ropa in för Brobyprästen!”
Han gick lös på auktionisten och skrifvarna. De rusade
undan. I villervallan stjälpte de omkull disken, och
brukspatronen bröt med obeskrifligt raseri in i hopen af fredliga
människor.
Där blef flykt och vild förvirring. Ett par hundra
människor trängdes mot dörren, flyende för en enda man.
Och han stod stilla, rytande sitt: ”Ut med er!” Han sände
förbannelser efter dem, och då och då svepte han till i
högen med en stol, som han svängde som klubba.
Han förföljde dem ut i förstugan, men inte längre.
Då den sista främlingen hade lämnat trappan, gick han
tillbaka in i salongen och reglade dörren efter sig. Så drog
han tillhopa en madrass och ett par kuddar, lade sig ned
på dem, somnade in midt i all förödelsen och vaknade inte
förrän nästa dag.
Då Gösta kom hem, fick han veta, att Marianne ville
tala med honom. Det träffade godt samman. Han hade
just undrat hur han skulle komma till tals med henne.
Då han kom in i det skumma rummet, där hon låg,
måste han stanna ett ögonblick nere vid dörren. Han såg
inte hvar hon fanns.
”Stanna där du är, Gösta!” sade då Marianne till
honom. ”Det kan vara farligt att komma mig nära.”
Men Gösta hade kommit, tagande trappan i två steg,
skälfvande af ifver och längtan. Hvad brydde han sig om
smittan! Han ville njuta saligheten af att se henne.
Ty hon var skön, hans älskade. Ingen ägde ett så
mjukt hår, en så klar, strålande panna. Hela hennes ansikte
var ett spel af skönt svängda linjer.
Han tänkte på ögonbrynen, skarpt och klart tecknade
som honungstecknen på en lilja, och på näsans djärfva
kroklinje och på läpparna, mjukt svängda som rullande vågor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
