- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 22. Selma Lagerlöf ; Gustaf Fröding /
83

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


”Man får hoppas, att de inte mer skola kasta ut fröken
Marianne i snödrifvan.”

”O, Gösta, tycker du inte om mig mer? Tycker du,
att jag är för ful?”

Han drog ned hennes hufvud och kysste henne, men
han såg lika kall ut.

Hon var egentligen road. Om han behagade vara
svartsjuk på hennes föräldrar, hvad mer? Det måtte väl
gå öfver. Nu roade det henne att försöka återvinna honom.
Hon visste knappt hvarför hon ville hålla honom kvar, men
hon ville det. Hon tänkte på att han dock för en enda gång
hade lyckats befria henne från sig själf. Han var väl den
ende, som skulle kunna göra det än en gång.

Och nu började hon tala, ifrig att återvinna honom.
Hon sade, att det inte hade varit hennes mening att för
alltid öfvergifva honom, men för en tid måste de för syns
skull bryta sin förbindelse. Han hade ju själf kunnat se,
att hennes far stod på vansinnets tröskel, att hennes mor
gick i ständig lifsfara. Han måste ju förstå, att hon hade
varit tvungen att fara hem.

Då bröt hans vrede ut i ord. Hon behöfde inte göra
sig till. Han ville inte längre vara hennes lekboll. Hon
hade öfvergifvit honom, så snart hon hade fått fara hem,
och han kunde inte älska henne mer. Då han i förrgår
kom hem från jakten och fann henne borta utan en hälsning,
utan ett ord, då hade hans blod stelnat i ådrorna; han hade
varit nära att dö af sorg. Han kunde inte älska den, som
hade gjort honom så stor smärta. Hon hade för resten
aldrig älskat honom. Hon var en kokett, som ville ha någon,
som kysste och smekte henne också här i hemtrakten, det
var allt.

Trodde han då, att hon brukade låta ungherrar
smeka sig?

Åja, det trodde han nog. Kvinnorna voro inte så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:33 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/22/0086.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free