Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
under denna af skämt och löjen glittrande yta.
Då det led mot kvällen och de åter stego upp i skrindan,
visste flickorna knappast hvart patron Julius körde dem,
förrän de stannade framför trappan till Ekeby.
”Nu ska vi in här och ta oss en sväng, flickor,” sade
patron Julius.
Hvad sade kavaljererna, då de sågo patron Julius
komma med en vissnad krans kring hatten och skrindan full
af flickor?
”Vi kunde nog tro, att flickorna hade dragit af med
honom,” sade de, ”eljest hade vi haft honom här tillbaka
flera timmar tidigare.” Ty kavaljererna mindes, de, att detta
var just den sjuttonde gången patron Julius hade försökt att
lämna Ekeby, en gång hvarje flyende år. Nu hade patron
Julius redan glömt både detta försök och alla de andra.
Hans samvete sof på nytt sin ettårs sömn.
Han var en dråplig man, patron Julius. Han var lätt
i dansen, frisk vid spelbordet. Penna, pensel och stråke
lågo lika väl för hans hand. Han hade ett lättrördt hjärta,
sköna ord på tungan, strupen full af visor. Men hvartill
skulle allt detta ha gagnat honom, om han inte hade ägt
ett samvete, som lät sig förnimma blott en gång om året,
liknande dessa sländor, som frigöra sig ur de dystra djupen
och taga vingar för att lefva blott några timmar i dagsljus
och solglans?
* * *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
