- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 22. Selma Lagerlöf ; Gustaf Fröding /
104

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

för att hålla festtalet. Alla de gamla äfventyrarna på Ekeby
glädja sig åt den förstenande förvåning, som skall sänka sig
ned öfver församlingen.

Ute på Löfvens is vandrar den unga grefvinnan Dohna
en hemsk, lifsfarlig väg för att få hviska ett varningens ord
till Gösta Berling. Nere vid vattenfallet löpa vågorna till
storms mot all Ekeby ära och makt, men i de vida salarna
råda endast glädje och ifrig förväntan, vaxljusen stråla, och
vinet strömmar. Därinne tänker ingen på det, som rör sig
ute i den mörka, stormiga vårnatten.

Just nu är ögonblicket kommet. Gösta stiger upp och
går ut för att hämta in fästmön. Han måste gå öfver
förstugan, och dess stora dörrar stå vidöppna. Han stannar,
han ser ut i den kolsvarta natten ... Och han hör, han hör.

Han hör klockan klämta, forsen brusa. Han hör dånet
af bristande is, larmet af törnande stockar, de upproriska
vågornas brusande, hånande, segerjublande frihetssång.

Då störtar han ut i natten, glömmande allt. Därinne
må de stå med lyfta glas och vänta ända till världens sista
dag; nu bryr han sig inte mer om dem. Fästmön får vänta,
patron Julius’ tal får dö på hans läppar. Ringarna skola
inte växlas denna natten, den förstenande förvåningen skall
inte sänka sig ned öfver den lysande församlingen.

Nu ve er, upproriska vågor, nu gäller det i sanning att
tillkämpa er friheten! Nu är Gösta Berling kommen ner
till fallet, nu har folket fått en anförare, nu tändes mod i
förfärade hjärtan, nu stiga försvarare upp på murarna, nu
börjar en väldig strid.

Hör hur han ropar till folket! Han befaller, han sätter
alla i verksamhet.

”Ljus måste vi ha, ljus framför allt, här förslår inte
mjölnarens hornlykta. Se på de där rishögarna, bär upp
dem på branten och tänd på dem! Det blir arbete för kvinnor
och barn. Fort bara, lägg upp ett stort, flammande risbål

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:33 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/22/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free