- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 22. Selma Lagerlöf ; Gustaf Fröding /
108

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Då kastar Gösta bort båtshaken, går fram och lägger
sin hånd på hennes axel.

”Ni är sent ute i natt, grefvinna Elisabet,” säger han.

”Låt mig vara, herr Berling, låt mig gå hem!”

Han lyder genast och vänder sig bort ifrån henne.

Men eftersom hon inte bara är en förnäm dam, utan
egentligen en liten snäll kvinna, som inte kan uthärda tanken,
att hon har bragt någon till förtviflan, eftersom hon är en
liten blomsterplockerska, som alltid har rosor nog i sin korg
för att kunna pryda den ödsligaste väg, ångrar hon sig
genast, går efter honom och fattar hans hand.

”Jag kom,” säger hon och stammar, ”jag kom för
att ... O, herr Berling, ni har ju inte gjort det? Säg,
att ni inte har gjort det!... Jag blef så rädd, då ni kom
springande efter mig, men det var just er jag ville träffa.
Jag ville be er, att ni inte skulle tänka på det där, som
jag sade sist, och att ni ville komma hem som vanligt.”

”Hur har grefvinnan kommit hit?”

Hon skrattar nervöst. ”Jag visste nog, att jag skulle
komma för sent, men jag ville inte tala om för någon, att
jag gick. Och för resten, förstår ni, kan man inte åka öfver
sjön mera.”

”Har grefvinnan gått öfver sjön?”

”Ja, javisst, men, herr Berling, låt mig veta det nu!
Är ni förlofvad? Ni förstår: jag ville så gärna, att ni inte
vore det. Det är så orätt, ser ni, och det kändes, som om
jag vore skuld till det hela. Ni skulle inte ha fäst er så
mycket vid ett ord af mig. Jag är en främling, som inte
känner landets sed. Det är så tomt på Borg, sedan ni inte
mer kommer dit, herr Berling.”

Det förekommer Gösta Berling, där han står bland de
våta albuskarna på den sumpiga marken, som om någon
kastar öfver honom hela fång med rosor. Han vadar i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:33 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/22/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free