- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 22. Selma Lagerlöf ; Gustaf Fröding /
110

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

intet, om det, som bodde innerst i deras själar. Hvad kan
jag säga om bevekelsegrunden till deras handlingar? Jag
vet blott, att den natten vågade en ung, skön kvinna sitt lif,
sin ära, sitt rykte, sin hälsa för att återföra en stackars
usling på rätta vägar. Jag vet blott, att den natten lät Gösta
Berling den älskade gårdens makt och glans falla för att
följa henne, som för hans skull hade öfvervunnit dödens
fruktan, blygselns fruktan, straffets fruktan.

Ofta har jag i mina tankar följt dem öfver isen denna
förfärliga natt, som dock för dem hade ett så godt slut.
Jag tror inte, att det i deras själar finns något doldt och
förbjudet, som måste kufvas och undertryckas just då, medan
de vandra öfver isen, muntra och pratande om allt, som
har händt under denna söndringens tid.

Han är återigen hennes slaf, hennes page, som ligger
för hennes fötter, och hon är hans dam.

De äro endast glada, endast lyckliga. Ingen af dem
talar ett ord, som kan betyda kärlek.

Skrattande plaska de fram genom strandvattnet. Skratta
göra de, då de finna vägen, då de förlora den, då de halka,
då de falla, då de komma upp igen, alltjämt skratta de.

Det är åter en lustig lek, detta välsignade lif, och de
äro barn, som ha varit stygga och grälat. Ack, hvad det
är godt att vara försonade och få börja leken på nytt!

Ryktet kom och ryktet gick. I sinom tid fördes berättelsen
om grefvinnans vandring öfver till Anna Stjärnhök.

”Så ser jag,” sade hon, ”att Gud har inte bara en
sträng till sin båge. Jag skall lägga mitt hjärta till ro och
stanna, där jag behöfs. Han kan göra en man af Gösta
Berling mig förutan.”

*     *
*


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:33 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/22/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free