- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 22. Selma Lagerlöf ; Gustaf Fröding /
113

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kunde äta. Den sparade inte på blommor, den såg ut som
en stor snödrifva i morgonglansen.

Ty betänk nu också detta, att det var en tidig morgon!
Daggen gjorde alla blad glänsande, allt damm var bortsköljdt.
Bakom de skogklädda bergen, tätt under hvilka gården låg,
kommo de första solstrålarna framilande. Det var, som om
grantopparna hade blifvit antända af dem. Öfver de unga
klöfvervallarna, öfver råg- och kornfält och öfver den
ny-uppkomna hafrebrodden låg den allra lättaste dimma, ett det
tunnaste skönhetsflor, och skuggorna föllo skarpa som i
månsken.

Så stod han stilla och såg på de stora ”kryddsängarna”
mellan trädgårdsgångarna. Han vet, att husfrun och hennes
pigor här ha haft sitt arbete. De ha gräft, krattat och gödslat,
ryckt upp kvickrot och ansat jorden, tills den har blifvit fin
och lätt. Sedan de ha fått sängen jämn och kanterna skarpa,
ha de tagit tömmar och märkkäppar och streckat upp ränder
och rutor. Därefter ha de trampat upp gångar med små,
lustiga steg och sått och satt, tills alla ränder och rutor ha
blifvit fyllda. Och barnen ha varit med och varit idel lycka
och ifver öfver att få hjälpa till, fast det har varit dem ett
tungt arbete att stå krokiga och sträcka ut armarna öfver de
breda sängarna. Och otroligt med gagn ha de gjort, som
enhvar kan förstå.

Nu började det sådda att komma upp.

Gud signe dem, så tappra de stodo där, både ärter och
bönor med sina två tjocka hjärtblad! Och så jämnt och
snällt både morötter och rofvor hade kommit! Allra lustigast
voro de små krusiga persiljebladen, som lyfte litet på
jordlagret ofvan sig och lekte tittut med lifvet än så länge.

Och här fanns en liten säng, där strecken inte gingo så
jämnt, och där de små rutorna tycktes vara en profkarta på
allt, som kunde sättas och sås. Det var barnens land.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/22/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free