- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 22. Selma Lagerlöf ; Gustaf Fröding /
117

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

blommor och skyddadt af en ligusterhäck. I hörnen stå
syren-bersåer med smala träbänkar, och rundtom blomplanerna,
som äro formade i hjärtan och stjärnor, gå smala gångar,
beströdda med hvit sjösand. På tre sidor om roskvarteret
står skogen. Rönnen och häggen, som äro halfciviliserade
och ha vackra blommor, stå närmast och blanda doft med
syrenerna. Bortom dem stå några hvarf björkar, och sedan
vidtager granskogen, den riktiga skogen, tyst och mörk och
skäggig och stickande.

Och på fjärde sidan ligger en liten grå stuga.

Det roskvarteret, som jag nu tänker på, ägdes för sextio
år sedan af gamla fru Moreus i Svartsjö, hon, som födde sig
af att sticka täcken åt bönderna och laga deras gillesmat.

Kära vänner! Bland allt godt jag önskar er vill jag först
nämna en täckbåge och ett roskvarter. En stor, ranglig,
gammaldags täckbåge med nötta gängor och kantstötta trissor
önskar jag er, en sådan, vid hvilken fem, sex personer kunna
arbeta på en gång, där man syr i kapp och täflar om att få
vackra styng på afvigsidan, där man äter stekta äpplen
och pratar och ”reser till Grönland” och ”gömmer ringen
med förbehåll” och skrattar, så att ekorrarna borta i skogen
falla hufvudstupa till marken af förskräckelse. En täckbåge
för vintern, kära vänner, och ett roskvarter för sommaren.
Inte en trädgård, där man måste lägga ner mer pengar, än
nöjet är värdt, nej, ett roskvarter, såsom det hette förr i
världen. Ni skulle ha ett sådant, som ni skulle kunna sköta
med egna händer. Små törnrosbuskar skulle stå på toppen
af de små jordkullarna och en krans af förgätmigej ringla
fram rundtorn deras fot, där skulle den stora, flaxiga vallmon,
som sår sig själf, komma upp öfverallt, både på gräslisten
och i sandgången, och där skulle finnas en brunbränd torf~
soffa, i hvilken det skulle växa aklejor och kejsarkronor,
både i sitsen och på ryggstödet.

Gamla fru Moreus var på sin tid ägare af många ting.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/22/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free