- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 22. Selma Lagerlöf ; Gustaf Fröding /
124

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

plikt att fara och se efter om inte den dumme Henrik hade
pinat ihjäl henne med sin tråkighet. Nu skulle hon vara
hemfridens blida ängel. Solskenet och lyckan lågo
nedpackade i hennes fyrtio läderkappsäckar, lustighet hette
hennes kammartärna, skämt hennes kusk, lek hennes
sällskapsdam.

Och då hon sprang uppför trappan, möttes hon af
öppna armar. Hennes gamla rum i nedre våningen väntade
henne. Hennes betjänt, hennes sällskapsdam och
kammarjungfru, hennes fyrtio läderkappsäckar, hennes trettio
hattaskar, hennes necessärer och schalar och pälsar, allt kom
så småningom in i huset. Det var bråk och larm öfverallt.
Det slogs i dörrarna och sprangs i trapporna. Det märktes
nog, att grefvirman Märta var kommen.

*



Det var en vårafton, en riktigt vacker afton, fastän
man ännu inte hade hunnit längre än till april och isen
inte hade brutit upp. Mamsell Marie hade öppnat sitt
fönster. Hon satt uppe i sitt rum, knäppte på gitarren
och sjöng.

Hon var så upptagen af gitarren och minnena, att hon
inte märkte hur en vagn kom körande vägen fram och
stannade vid stugan. I vagnen satt grefvinnan Märta, och
hon hade sin glädje af att se på mamsell Marie, som satt
i fönstret med gitarren om halsen och, med ögonen vända
mot himmelen, sjöng gamla nötta kärlekskväden.

Till sist steg grefvinnan ur vagnen och gick in i stugan,
där de snälla flickorna sutto kring täckbågen. Hon var aldrig
högdragen: revolutionens vind hade susat fram öfver henne
och blåst in frisk luft i hennes lungor.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/22/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free