Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
omkring honom många gånger, foro och kommo igen, togo
märke på vägen till honom, beräknade hans läge med
af-seende på roffåglar och stormar, funno honom rätt
ofördelaktig, men bestämde sig ändock för honom på grund af hans
närhet till floden och starrtufvorna, till visthuset och
materialboden. En af dem sköt pilsnabbt ned i hans utsträckta hand
och lade där ned sin rottåga.
Det var ett uppehåll i stormen, så att rottågan inte genast
blef bortryckt ur handen; men i eremitens böner var intet
uppehåll. ”Måtte Herren snart komma och förgöra denna
fördärfvets värld, så att människorna inte hinna samla öfver
sig mera synd! Måtte han frälsa de ofödda från lifvet!
För de lefvande finns ingen frälsning.”
Så började stormen åter, och den lilla rottågan fladdrade
bort ur eremitens stora, knotiga hand. Men fåglarna kommo
igen och försökte kila in det nya hemmets grundpelare mellan
fingrarna. Plötsligt lade sig då en klumpig och smutsig
tumme öfver stråna och fasthöll dem, och fyra fingrar hvälfde
sig öfver handytan, så att den blef en lugn vrå att bygga i.
Men eremiten fullföljde sina böner.
”Herre, hvar äro de skyar af eld, som förhärjade
Sodom? När öppnar du de himmelens källor, som lyfte
arken till Ararats topp? Äro inte ditt tålamods kar uttömda
och din nåds skålar tomma? Herre, när kommer du ur din
rämnande himmel?”
Och där visade sig för Hatto, eremiten, febersyner från
domens dag. Marken bäfvade, himmelen glödde. Under den
röda skyn såg han svarta moln af flyende fåglar, öfver
marken vältrade sig rytande och vrålande en flod af
flyktande djur.
Men på samma gång som hans själ var upptagen af
dessa eldsyner, började hans ögon att följa de små fåglarnas
flykt, där de blixtsnabbt foro fram och åter och med ett
litet pip af tillfredsställelse flätade in ett nytt strå i nästet.
9. — Nationallitteratur. 22.
131
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
