Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
O -..’ Ö■’ .’O ’’..Q■■...•O
*. • – •;
fåglarna på de gungande vasstråna, säkra för allt ondt på dessa
hviloplatser, som ingen fiende kan nalkas, utan att vattnet
måste plaska eller vassen darra och väcka dem.
Då morgonen kom, trodde ärlorna först, att gårdagens
händelser hade varit en skön dröm.
De hade tagit sina landmärken och flögo rätt på sitt bo.
men det var borta. De jagade sökande utåt heden och stego
rätt upp i luften för att speja. Det fanns inte spår af bo
eller träd. Till sist satte de sig på ett par stenar vid
flodstranden och funderade. De vippade på den långa stjärten
och vände på hufvudet. Hvart hade träd och bo tagit vägen?
Men knappt hade solen hunnit en handsbredd öfver
skogsbältet på andra flodstranden, förrän deras träd kom
vandrande och ställde sig på samma plats, som det förra
dagen hade intagit. Det var lika svart och knotigt som då
och bar deras bo på toppen af något, som måste vara en torr,
upprättstående gren.
Då började ärlorna åter bygga utan att vidare grubbla
öfver naturens många under.
Hatto, eremiten, som jagade de små barnen bort från
sin håla, sägande dem, att det hade varit bäst för dem, att
de aldrig hade sett dagen, han, som rusade ut i dyn för
att slunga förbannelser efter de glada unga människor, som
rodde uppför floden i vimplade båtar, han, för hvilkens
onda ögon hedens herdar vaktade sina hjordar, återvände
inte till sin plats vid floden för småfåglarnas skull. Men
han visste, att inte blott hvarje bokstaf i de heliga böckerna
har sin dolda, mystiska betydelse, utan så har ock allt, som
Gud låter ske ute i naturen. Nu hade han funnit ut hvad det
kunde betyda, att ärlorna byggde sitt bo i hans hand. Gud
ville, att han skulle stå kvar, bedjande med upplyftade armar,
till dess fåglarna hade hunnit uppfostra sina ungar, och
mäktade han detta, skulle han bli hörd.
Men under denna dag såg han allt färre domedagssyner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
