Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
;9’ o -...O •... OO–...O*-.. o * ..-o -...O’-...-© •.. O - 0 0
talade om honom. Det var helg och högtid omkring den lilla
treåringen.
Sålunda kom han också att glida in i sina brors- och
systerbarns lif. Mors kärlek hade gjort honom till en storhet,
och de stora, de verka och öfva inflytande släktled efter
släktled.
Syster Berta hade en son, som kom i mycken beröring
med morbror Ruben.
Han var fyra år den dagen, då han satt på trottoarkanten
och stirrade ned i rännstenen. Den flödade af regnvatten.
Stickor och strån färdades med äfventyrliga svängningar nedåt
det grunda farvattnet. Den lille satt och såg på med det
ljufva lugn, som man erfar vid att följa andras äfventyrliga
tillvaro, då man själf är i trygghet.
Men hans fredliga filosoferande afbröts af hans moder,
som i samma ögonblick hon såg honom måste tänka på
stentrappan i hemmet och på brodern.
”Å, kära min lilla gosse,” sade hon, ”sitt inte så! Vet
du, att din mamma hade en liten bror, som hette Ruben och
som var fyra år liksom du nu. Han dog, därför att han satt
på en sådan där trottoarkant och förkylde sig.”
Den lille tyckte inte om att bli störd i sina angenäma
tankar. Han satt stilla och filosoferade, medan hans ljusa,
krusiga hår ramlade ända ned i ögonen på honom.
Syster Berta skulle inte ha gjort det för någon annan, men
för sin kära brors skull ruskade hon sin lilla gosse ganska
omildt. Och så fick han lära respekt för morbror Ruben.
En annan gång hade denna ljuslockiga unga herre råkat
falla omkull ute på isen. Han hade blifvit omkullstött riktigt
på elakhet af en stor, stygg pojke, och där satt han kvar
och grät för att riktigt visa hur förorättad han var, allra helst
som hans mamma inte kunde vara långt borta.
Men han hade glömt, att hans mor dock först och sist
var morbror Rubens syster. Då hon fick se Axel sitta på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
