- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 22. Selma Lagerlöf ; Gustaf Fröding /
146

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hade sett en gammal karolin buga sig för kung Karls porträtt.
Den fick en aning om att morbror Ruben alltid måste förbli
stor, hur han än missbrukades, bara därför, att han hade
varit så högt älskad.

I dessa dagar, då man så noga skärskådar all storhet,
måste han användas med mera måtta än förr. Gränsen för
hans ålder är lägre, träd, båtar och krutfjärdingar äro trygga
för honom, men intet af sten, som duger att sitta på, kan
undgå honom.

Och barnen, nutidens barn, uppföra sig på annat sätt
mot honom än föräldrarna. De kritisera honom öppet och
ohöljdt. Deras föräldrar förstå inte mer konsten att inge
tung, fruktande lydnad. Små pensionsflickor af handla
morbror Ruben och undra om han är annat än en myt. En
sexårig ungdom föreslår, att man medelst experiment skall
bevisa, att det är omöjligt att blifva dödligt förkyld på en
stentrappa.

Men detta är bara ett mod för dagen. Detta släktled
är innerst inne lika öfvertygadt om morbror Rubens storhet
som de föregående och lyder honom likasom de.

Den dag skall komma, då dessa begabbare draga ned
till fädernehemmet, söka reda på den gamla stentrappan
och resa upp den på en sockel med gyllene inskrift.

De skämta med morbror Ruben nu under några år,
men så snart de ha blifvit vuxna och fått egna barn att
uppfostra, skola de bli öfvertygade om den store mannens
nytta och nödvändighet.

”Å, mitt lilla barn, sitt inte på den där stentrappan!
Din mors mor hade en morbror, som hette Ruben. Han
dog, då han var vid din ålder, därför att han satte sig att
hvila på en sådan där stentrappa.”

Så skall det heta, så länge världen står.

¥ * ¥

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/22/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free