Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han vände om mössan och knöt om strumpebandet, men
han förblef lika yr i hjärnan i alla fall. Och det blef alldeles
mörkt, och han började tro, att han skulle bli tvungen att
stanna i skogen öfver natten.
Han stödde sig mot en granstam och stod stilla för att
få reda i tankarna. Den här skogen var han väl bekant med,
han hade gått här så mycket, att han borde känna hvartenda
träd. Han hade gått här som pojke och vallat får. Han
hade gått här och satt ut snaror för skogsfågeln. I ungdomen
hade han varit med om att hugga ned skogen. Han hade
sett den ligga fälld på stubbmarken, och han hade sett den
växa upp på nytt.
Ändtligen tyckte han, att han började känna igen hvar
han var, och han trodde, att om han bara gick så och så,
skulle han komma rätt. Men hur han gick, kom han endast
längre och längre in i skogsdjupet.
En gång kände han fast och glatt mark under foten,
och då förstod han, att han ändtligen var kommen in på
en väg. Den försökte han nu följa, ty en väg skulle väl
ändå alltid föra någonstans. Men så löpte vägen in på en
skogsäng, och där hade yrvädret fritt spelrum, där fanns
inte mer någon stig, där var endast drifvor och djup snö.
Då sjönk modet på gubben, och han kände sig som en arm
stackare, som skulle nödgas dö ute i vildmarken.
Han började bli trött af att släpa sig fram genom snön,
och gång på gång satte han sig ned på en sten för att hvila.
Men så snart han satte sig, höll han på att somna, och han
visste, att han skulle frysa ihjäl, om han somnade. Därför
försökte han gå och gå: det var det enda, som kunde rädda
honom.
Men bäst han gick, kunde han inte motstå lusten att
sitta ned. Han tyckte, att bara han fick hvila, så brydde
han sig inte mycket om, att det skulle kosta hans lif.
Han erfor ett sådant behag af att sitta stilla, att döds-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
