- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 22. Selma Lagerlöf ; Gustaf Fröding /
162

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

han, att han kan åkalla San Pietro, om någon vill köpa en
häst, så kan han begära bistånd af San Antonio Abbate.
Men om jag vill bedja för er järnväg, vet jag inte till hvem
jag skall vända mig.”

Och det var Fra Felices mening att säga, att felet var,
att hon ingen skyddspatron hade valt för sin järnväg. Han
ville, att hon skulle välja det krönta barnet, som stod ute i
hans gamla kyrka, till dess första vän och befrämjare. Han
sade henne, att om hon blott gjorde detta, skulle hon helt
visst blifva hulpen.

Hon blef så rörd öfver att någon ville bistå henne, att
hon genast lofvade att bedja till barnet i San Pasquale för sin
järnväg.

Men Fra Felice gick och skaffade en stor kollektbössa
och lät måla på den med klara, tydliga bokstäfver: ”Gåfvor
till Etnajärnvägen”. Och han hängde upp den i sin kyrka
bredvid bildens altare.

Det var inte mer än en dag efter detta, som don Antonio
Grecos hustru, donna Emilia, kom ut till den gamla
öfver-gifna kyrkan för att rådfråga San Pasquale, som är det
klokaste af alla helgon.

Under hösten hade nämligen don Antonios teater börjat
gå illa, såsom det ju var att vänta att den skulle göra under
denna tid, då alla hade ondt om penningar.

Don Antonio hade då fallit på den tanken att försöka
drifva teatern med mindre kostnad än förr. Han hade dragit
in på ett par lampor och underlåtit att hålla så stora och
präktigt målade affischer.

Men detta hade varit en stor dårskap. Det är ju inte
i det ögonblick, som folk förlorar lusten att gå på teatern,
som det går an att korta af prinsessornas sidensläp och spara
på förgyllningen till kungarnas kronor.

Kanske det inte är så farligt på en annan teater, men
på en marionetteater är det mer än vanskligt att göra för-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/22/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free