Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han slog om och började spela stora stycken med grann
uppsättning. Men det var förgäfves.
Det finns ett skådespel, som kallas ”Paladinens död”
och som handlar om Rolands strid vid Ronceval. Det fordrar
ett sådant maskineri, att en dockteater måste hållas stängd
under två dagar, för att det skall kunna uppsättas. Det är
så kärt för publiken, att man brukar kunna spela det för
dubbla pris och fulla hus under en hel månad. Nu lät don
Antonio sätta upp detta skådespel, men han behöfde inte spela
det, han hade ingen åskådare.
Efter detta var don Antonio bruten. Han försökte att
få tillbaka fader Elia och broder Tommaso, men dessa visste
nu hvad de voro värda för honom. Och de begärde pris
sådana, att det skulle ha varit ruin att betala dem. Det var
omöjligt att komma till någon enighet.
I den lilla bostaden bakom marionetteatern lefde man
som i en belägrad fästning. Man hade ingenting annat att
göra än att svälta.
Donna Emilia och don Antonio voro båda unga, glada
människor, men nu skrattade de aldrig mer. Det var inte
så mycket nöden, som grep dem, men don Antonio var en
stolt man, och han kunde inte tåla tanken, att hans konst
inte mer förmådde locka åskådare.
Då gick, som sagdt, donna Emilia ned till kyrkan San
Pasquale för att bedja helgonet om ett godt råd. Det hade
varit hennes mening att läsa nio böner för den stora
stenbilden, som stod utanför kyrkan, och sedan gå, men innan
hon hade börjat bedja, hade hon märkt, att kyrkdörren stod
öppen. ”Hvarför står San Pasquales kyrkdörr öppen?”
sade donna Emilia. ”Det har inte händt i mina dagar.”
Och hon gick in i kyrkan.
Det enda, som var att se därinne, var Fra Felices
älskade bild och den stora kollektbössan. Och bilden lyste
så skön i sin krona och sina ringar, att donna Emilia lockades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
