- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 22. Selma Lagerlöf ; Gustaf Fröding /
170

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och donna Micaela såg helt förtrytsamt på dem, medan de
så småningom fyllde teatern. Hon visste, att don Antonio
inte skulle vara nöjd, innan han hade åter sin egen publik,
innan han hade sina egensinniga, älskade pojkar att spela för.

Plötsligen hörde hon en storm eller en åska. Dörrarna
upp på vid gafvel, alla in på en gång! Det var pojkarna.
De slogo sig ned på sina vanda platser med en trygghet, som
om de hade dragit in i sitt hem.

De sågo på hvarandra, smått skamsna. Men det hade
varit omöjligt för dem att se den ena gamla gumman efter
den andra gå in på deras teater för att se hvad som spelades
för dem. Det hade varit rakt omöjligt att se hela gatan full
af gamla sländspinnerskor i makligt tåg mot teatern. Och så
hade de rusat på.

Men knappast hade de unga människorna kommit på
sina platser, förrän de märkte, att de hade kommit in under
en tuktomästare. Ack, ”Det gamla martyriet”, ”Det gamla
martyriet”!

Det uppfördes inte så som i Aci och i Castelbuoco. Det
spelades inte så som på operan i Palermo, det spelades endast
af arma marionetter med orörliga ansikten och stela kroppar,
men det gamla skådespelet hade inte förlorat sin kraft.

Donna Micaela märkte detta redan i andra akten under
nattvarden. Pojkarna började hata Judas. De ropade hotelser
och skymford in till honom.

Då lidandeshistorien fortgick, lade de af sig hattarna
och knäppte händerna. De sutto alldeles stilla med sina
vackra, bruna ögon vända mot scenen. Då och då kommo
ett par tårar pärlande. Då och då knöts en näfve i harm.

Don Antonio talade med tårar i rösten, donna Emilia
låg på knä i utgångsdörren. Don Matteo såg med ett mildt
leende bort till de små dockorna och mindes det härliga
skådespelet i Palermo, som hade gjort honom till präst.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/22/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free