- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 22. Selma Lagerlöf ; Gustaf Fröding /
174

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”Hvarför skall jag heta Rödbröst, då jag är alldeles grå
från näbben och ända ut till stjärtspetsen? Hvarför kallas
jag Rödbröst, då jag inte äger en enda röd fjäder?”

Och fågeln såg bedjande på Vår Herre med sina små
svarta ögon och vände på hufvudet. Rundt omkring såg
han fasaner, alldeles röda under ett lätt stänk af guldstoft,
papegojor med yfviga röda halskragar, tuppar med röda
kammar, för att inte tala om fjärilar, guldfiskar och rosor. Och
naturligtvis tänkte han på hur litet det ville till, bara en enda
liten droppe färg på hans bröst, och han skulle vara en
skön fågel, och hans namn skulle passa honom.

”Hvarför skall jag heta Rödbröst, då jag är alldeles grå?”
frågade fågeln på nytt och väntade, att Vår Herre skulle säga:
Ack, min vän, jag ser, att jag har glömt att måla dina
bröstfjädrar röda, men vänta bara ett ögonblick, så skall det bli
gjordt.

Men Vår Herre log bara stilla och sade: ”Jag har kallat
dig Rödbröst, och Rödbröst skall du heta, men du får själf
se till, att du kan förtjäna dina röda bröstfjädrar.”

Och så lyfte Vår Herre upp handen och lät fågeln på
nytt flyga ut i världen.

Fågeln flög ned i paradiset under djupt begrundande.
Hvad skulle en liten fågel som han kunna göra för att skaffa
sig röda fjädrar?

Det enda han kunde tänka var att taga sitt bo i en
törnbuske. Han byggde inne bland taggarna i de täta
törnsnåren. Det var, som om han hade väntat, att ett rosenblad
skulle sätta sig fast vid hans strupe och ge den sin färg.

En oändlig massa år hade förflutit efter den dagen, som
var jordens gladaste. Sedan dess hade både djur och
människor lämnat paradiset och utbredt sig öfver jorden. Och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/22/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free