Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
frågar ingen till råds, och jag har ingenting att bestämma
öfver.
”1 alla fall är det märkvärdigt hvad bekymmer kunna
kännas lätta att bära så här på morgonen. Nu skulle jag
nästan kunna skratta åt alltsammans. Och ändå är jag rädd
för att det blir värre för mig till hösten än någonsin. Om
jag gör det jag nu tänker på, kommer hvarken prosten eller
häradshöfdingen att skaka hand med mig på kyrkovallen om
söndagen, och det ha de ändå hållit i med ända till nu.
Jag blir inte en gång invald i fattigvårdsstyrelsen, och aldrig
kan jag tänka på att bli kyrkovärd.”
Aldrig går det så lätt att tänka, som då man går så
där och följer efter plogen fåra upp och fåra ned. Ensam
är man, och ingenting är det, som förströr, annat än
kråkorna, som vandra fram öfver plöjslorna och plocka efter
mask. Karlen tyckte, att tankarna tillkommo så lätt inne i
hans hufvud, som om någon hade hviskat dem i hans öra.
Och eftersom han sällan kunde tänka så redigt och snabbt
som denna dag, blef han glad och upplifvad af det. Han
började tycka, att han gjorde sig onödiga bekymmer, han
sade till sig själf, att ingen begärde af honom, att han skulle
störta sig i olycka.
Han tänkte, att om hans far hade lefvat nu, skulle han
ha frågat honom om detta, såsom han hade brukat fråga
honom till råds i alla svåra saker. Han blef otålig öfver att
inte fadern var till hands, så att han kunde få spörja honom.
”Visste jag bara vägen,” sade han och började le och
glädjas åt tanken, ”så skulle jag nog gå till honom. Jag
undrar hvad Stor Ingmar skulle säga, om jag en vacker
dag komme vandrande till honom. Jag tänker han sitter på
en stor gård med många åkrar och ängar och stora hus och
stor, brun boskap, ingen svart och ingen brokig, såsom han
ville ha det härnere. När jag så kommer in i storstugan . . .”
Plöjaren stannade med ens midt på åkern. Han såg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
