Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
" — ... ‘——.... — ■ ■—...... » —.r—: •
Ur Jerusalem
”Så tänker jag, att gubben slår ner ögonen och sitter
tyst och funderar. — ’Du skall laga, att du blir gift, Ingmar,
och får en bra hustru,’ säger han nog om en stund. — ’Men
det är just det jag inte kan bli, far,’ svarar jag. ’Det finns
inte en så fattig bonde i socknen, att han vill ge mig sin
dotter.’ — Tala nu om ordentligt, Lill Ingmar, hur det hänger
ihop, allt det här!’ säger far, och han blir så mild i rösten.
” ’Jo, ser ni, far, för fyra år sen, samma år jag kom
till gården, friade jag till Brita i Bergskog.’ — ’Låt mig se,’
säger far, ’bor det någon af vår släkt i Bergskog?’ Han
har liksom förlorat minnet af hur det är härnere. — ’Nej,
men det är välbärgadt folk, och ni minns väl, far, att Britas
far är riksdagsman.’ — ’Jaja, jaja, men du skulle ha gift
dig med någon af vår egen släkt, så att du hade fått en, som
känner till de gamla bruken.’ — ’Det är allt sant, det, far,
det fick jag nog märka också.’
”Nu sitta både far och jag tysta en stund, men så
börjar far: ’Det var väl en, som såg bra ut?’ — ’Ja,’ säger
jag, ’hon har mörkt hår och klara ögon och rosor på
kinderna. Men hon var duglig också, så mor var nöjd med
att jag skulle ta henne. Det hade nog blifvit bra, men, ser
ni, felet var, att hon inte ville ha mig.’ — ’Det gör väl
detsamma hvad en sådan där tösunge vill.’ — ’Det var nog
föräldrarna, som tvingade henne att säga ja.’ — ’Hur vet
du, att hon blef tvingad? jag tänker hon var glad att få en
man, som är så rik som du, Lill Ingmar Ingmarsson.’
” ’Ånej, glad var hon nog inte, men i alla fall blef det
lyst för oss, och bröllopsdagen blef utsatt, och Brita flyttade
ner till Ingmarsgården redan före bröllopet för att hjälpa mor.
Mor börjar bli gammal och trött, skall jag säga.’ — ’Jag ser
inte något ondt i allt det där, Lill Ingmar,’ säger far och vill
liksom muntra upp mig.
” ’Men det ville inte växa något på åkern det där året,
potatisen slog alldeles fel, och korna blefvo sjuka, så att mor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
