Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
. O-.. 0-..0-..Ö.
——––––––
och jag tyckte, att vi måste skjuta upp bröllopet ett år. Se,
jag tänkte inte det var så noga med vigseln, sedan det var
lyst, men det var väl gammaldags att tänka så.’ — 5Hade
du tagit någon af vår släkt, så hade hon nog gifvit sig till
tåls,’ säger far. — ’Åja,’ svarar jag, ’jag märkte nog, att
Brita inte tyckte om det där dröjsmålet, men, ser ni, jag
tyckte inte jag hade råd. Vi hade ju haft begrafning på
våren, och inte ville vi ta ut pengar på banken.’ — ’Ja, det
var nog rätt, att du väntade,’ säger far. — ’Men jag var
allt rädd, att Brita skulle bli missnöjd med att hon skulle få
fira dopöl före bröllopet.’ — Törst och främst får man väl
se till, att man har råd.’
” ’För hvar dag blef Brita alltmer tyst och besynnerlig,
och jag undrade nog ofta på hvad som gick åt henne. Jag
tänkte, att hon längtade hem till sitt, hon hade alltid varit
kär i hemmet och föräldrarna. Det går nog öfver, tänkte jag,
då hon har fått vänja sig. Hon skall nog komma att tycka
om sig på Ingmarsgården. Jag gaf mig till tåls en tid, men
så frågade jag mor hvarför Brita hade blifvit så blek och
såg så vild ut i ögonen. Mor sade, att det var därför, att
hon skulle ha ett barn, och att hon nog blefve sig lik igen,
bara det var öfver. Jag hade nog en tyst tanke på att Brita
gick och rufvade på det, att jag hade skjutit upp bröllopet,
men jag var rädd för att fråga om det. Ni vet, far, att ni
hade alltid sagt, att det året, då jag gifte mig, skulle det
rödfärgas. Och den där rödfärgningen hade jag rakt inte råd
med det året. Alltihop blir bra nästa år, tänkte jag.’ ”
Plöjaren gick och rörde läpparna. Han var så borta i
sina tankar, att han alldeles tyckte sig se faderns ansikte
framför sig. ”Jag får lof att lägga fram alltihop riktigt tydligt
och klart för far,” tänkte han, ”så att han kan ge mig ett
godt råd.”
” ’Så gick hela vintern, och jag tänkte ofta, att om Brita
skulle hålla i med att vara så olycklig, så hade jag hellre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
